Stora pengabrännardagen

Vi kände att vi en gång för alla måste ta itu med handlande av vinterkläder då Åreresan verkar krypa närmare snabbare än man tror. Sen alla hot om att det skall bli den kallaste vintern på 1000 år gör kanske sitt till rent undermedvetet. Jag hade ialla fall grov brist på vettiga vinterkläder. Det är det dock slut med nu!

För den intresserade så blev det underställ(både byxor och tröja), täckbyxor, fleecetröja, typ vandrarskor, täckjacka med inbyggd fleecetröja, massiva vantar och en mössa med öronlappar. Tror bara det är en halsduk som fattas. Sen köpte sambon lite också, men han har ju vettiga vinterkläder sedan innan så han samlade inte riktigt lika många shoppingkassar, som tur är.

Sen fick vi veckohandla, tanka bilen och betala månadens fina samling av räkningar. Vi har inte vågat räkna på summan pengar som försvann den dagen... Isch. Jag gillade dock sambons glada synvinkel. "Ja men det är ju bra att alla pengar är borta nu, då kan vi ju inte handla mer". Hehe.

Jag måste bli bättre på att lägga upp bilder här känner jag. Kanske knäpper lite kort imorgon på blomsterarrangemanget utanför ytterdörren som jag fixat ihop med bärhjälp av sambon.

Nu blir det tidigt sänggående.

God natt!

Snö...

Mjodå... Det snöar... I Skåne... I oktober. Det får ju gärna vara en fin och vacker höst innan vintern försöker tränga sig på tycker jag. Man måste hinna acklimatisera sig ju.

Jag trodde jag hade en del att skria, men nu ekar det i skallen. Aja, får väl återkomma då. Futurama börjar strax. Det, en kopp te och lite avokadomackor innan sängen. Najs.

Ta taa.

...

Jag är fan defekt, funkar inte, orkar inte, glädjs inte. Kan inte slappna av, stänga av. Ingenstans att vända mig. Inget hjälper.
Pallar inte mer.

2010-10-14

Det här med bloggande är som vanligt inte min grej riktigt.

Nu har ialla fall kisen kommit hit! Alldeles underbar är han. Som vanligt fick man ju ångest när man hämtat honom att man gjort ett misstag och det kommer aldrig funka med hundar, allergi osv osv. Sådan ångest jag alltid får oavsett vad jag tar mig för. Men jag har tagit mig igenom det nu. Hundarna busar och pussar på honom, de sover tillsammans och allt är fint!

Syster yster har farit till Indien och kommer inte synas till igen på minst ett halvår. Men man såg livstecken från henne på Facebook idag ialla fall! Hoppas nu hon fortsätter höra av sig ordentligt så vi slipper oroa oss!
Hör du det!

Annars så lunkar väl saker på som vanligt. Är nere i en jävla svacka nu igen bara så allting är sjukt kämpigt och gnälligt. Men sådant kan man ju inte tala om för det gör folk obekväma. Så man distanserar och isolerar ju sig vilket gör saker värre. Värsta är ju att man är medveten om det men man klarar inte ut det själv. Tur jag har mina djur hela dagarna annars vetti fan. Och sambon naturligtvis!

Jahapp. Nu har större delen av dagen gått och man har inte fått tummarna ur... Jag får nog slita mig nu.

Mors!