Jag vill inte spendera mitt liv ensam. Det var menat att delas med någon. Jag trodde jag hade mycket att ge, men det var inte tillräckligt. Jag hade allt, nu har jag inget.
Jag vill inte vara ensam.

Hundgöra.

Ja då var de två monsterna tillbaka hos sin husse. Det har både gått bra och varit katastrof.
Det som är bra är att alla hundar tolererar varandra ok. Så man behöver inte oroa sig för blodvite. Det som inte är bra är att hundarna inte är vana vid lägenhet längre. Minsta ljud och de skäller som besatta. Sen så klarar jag helt enkelt inte av att ha kontroll på 3 stora hundar samtidigt när de ska ut. Stackars kombon fick trösta mig för jag bröt ihop när jag skulle ut med dem första gången, usch. Och sista grejen är att kombons schäfertik nog inte alls gillade situationen. Kanske bara en vanesak men hon låg ihopkrupen i ett hörn hela tiden och vågade inte gå någonstans i lägenheten. Det är ju hennes hem så det kändes inte alls bra.
Så nu är jag trött och orolig och vill mest sova.

Nu ska jag gå och ignorera visdomstanden och veckohandla.

Mors!

Too much info

Japp, det är vad det kommer bli. Så vill ni inte läsa intima/äckliga kvinnosaker... Read no further!

De senaste dagarna har jag bokstavligt talat bara viljat kräla ur skinnet, allt är fan fel. Först fick jag UVI igen! Räcker ju med att titta på en kall sten så kommer det som ett brev på posten. Men jag tror jag stävjat det med diverse huskurer men nu har jag så helvetes ont i njurarna. Ovanpå detta nu har jag nog också fått svamp, känns pinsamt att bara skriva det men tydligen en vanlig biverkning på en ny medicin jag fått. Lite huskurer på det med så blir det bra snart. Vill inte vara kvinna just nu kan jag meddela. Och för alla oförstående män därute så duschar jag varje dag och är inte smittsam *morr*.
Och bara för att balansera ut allt fick visdomständerna för sig att flytta sig lite, fan vad ont det gör.

Så... Kropp utbytes. Full av hål, fläckar som inte går bort, i behov av renovering, läcker och behöver hel. rek hos farbror doktorn.

Intresserad? Tänkte det...

Jäkla spån

Idag var det äntligen dags att tvätta(spännande? Javisst), asar ner alla femtioelva ton tvätt från översta våningen utan hiss och konstaterar att jag återigen misstagit mig på datum. Hade kanske inte varit så jäkla blodigt om det inte vore för att det var tredje gången i rad det hände. Jag blir så trött.
Men det bästa är ju ändå när jag lyckas låsa mig själv ute. Behöver en magnet-tjofräs för att komma in och jag är fortfarande alldeles för van vid svängdörrarna som står olåsta på landet. Det har väl hänt en 3-4 gånger. Man borde ju lära sig tycker man.

Ögnade igenom kommentarerna nyss och såg att Mike fortfarande läser. Att du inte gett upp på mig hehe. Och tack för receptet. Nu ska jag bara övertyga dig att skaffa Facebook. Därigenom jag lever mitt liv just nu... Sad but true. Men SÅ kul att du finns i periferin!

I övermorgon far söstra mi till Indien. Jag är nog lika orolig som förra året. Är ju så jäkla långt bort mitt i ingenstans. Man är allt lite sugen på att dra dit en vecka för att hälsa på till våren ändå. Finns så mycket vackert där. Jag är avundsjuk på dig syrran, och stolt.

Nu ska jag bege mig ut i regn och blåst med hon-djuret, vilket förhoppningsvis resulterar i Ben 'n Jerry's eller åtminståne ett choklad (OBS Testa Marabous nya Oriental med fikon och pistage).

God natt!

Kraaaas

Veckan började riktigt fint när hundarna skulle introduceras med kombons hund. Det gick över all förväntan och de hade riktigt kul ihop. Så förhoppningsvis ska det fungera som nödlösning att ha dem här när det kniper. Men inget är ju optimalt längre. Men så var det ju aldrig planerat att de skulle behöva ha det såhär heller.

Resten av veckan har mest bestått av bråk och tårar och ett smärre nervras som jag fick ha hjälp att komma ur. Efter det har det varit tyst på vissa fronter. Jag vet inte alls hur jag ska agera eller få saker att funka, jag vet helt enkelt inte. Jag känner mig bara så innerligt och fruktansvärt lurad på allt. Jag saknar att kunna inreda och ha ens en liten hörna som jag kan göra vad jag vill med. Känner mig rotlös och utan någon som helst tillhörighet och samtidigt är jag så innerligt tacksam och har sådan tur att jag ändå fångats upp av någon. Var hade jag varit idag om jag inte fick denna osannolika hjälp? Vet inte hur jag ska kunna återgälda det men jag kommer vara evigt tacksam.

Vegandieten går inget vidare denna omgången. Eller tja, 85% av veckorna blir vegansk änsålänge. Är kanske ok start. Idag blir det falafel från scratch och lite annat som jag plockar ihop as I go.

Nu ska jag vara lite huslig av mig.