Blev så trött när jag läste
Kristianstadsbladet idag. Det hela handlar om att det blir
fler och fler fetmaoperationer och patienterna måste delas upp mellan sjukhusen för att köerna annars bli för långa.
De flesta som känner mig vet hur jag tänker angående feta människor. Och att sjukhusen skall få operationssalarna ockuperade av folk som inte har tilläckligt bakom pannbenet att inse vad de gör mot sig själva borde också få stå sitt kast.
Genast får man då kommentaren; "Ja men det finns faktisk dom som har en sjukdom som gör dem feta". Bullshit. Vet man om att man är genetiskt betingad eller senare i livet får en sjukdom som påverkar matspjälkningssystemet och/eller förbränningen så nog fan anpassar man sig efter det och slutar skylla ifrån sig. Det enda jag kan komma på som gör en fet utan att man kan göra något åt det så är det när man är tvungen att ta kortison, och hur många feta idag går på sådant?
Nästa kommentar som slängs på en lyder ungefär; "Många tröstäter pga depression och hamnar i en ond cirkel de inte kommer ur". Ja, sant. Jag är själv en av dem. Mat ger ruskigt bra tröst och i mitt fall är det fet mat som gäller, socker är inte så frestande. Men jag är fullt medveten om att det är mitt eget fel att jag tillåter mig själv att äta. När jag låtit det gå så långt att jag gått upp 20 kilo så intalade jag mig själv att det fick vara nog. Jag har inte gått upp mer i vikt men jag har inte heller gått ner dem. Inte än. Jag är inte redo för det men jag vet att jag kan.
Är man så pass deprimerad att man tar till mat som tröst så är det dags att man inser hur läget ligger och söker hjälp. Är läkaren någorlunda kompetent så fixar denne den hjälp som behövs och det inkluderar ätandet. Men givetvis är det upp till den drabbade att se till att det händer. Och känner man någon som sitter i denna sitsen så för fan se till att hjälpa till! annars är ni inte värda att kallas vän!
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta inlägget. Är väl en reaktion av min stora avsky för människor som gnäller över sin vikt och skyller ifrån sig på allt och alla utom de själva, som triggades av en person på bussen häromdagen. En Idomin-fjortis, ca 15 år, ungefär 80-90 pannor tung som stod och fnittrade med sina polare och roade sig med att peka på folk runt omkring och kommentera deras utseenden. Jag blev minst sagt trött. Köp en spegel för fan.
Och helt off topic... Hur fan startades det här jävla Idominmodet?!
Nu skall jag spela.
Ha det!