Julstämning...

Midvinternattens köld är svår.

Tio små nissar i djupsnö går.

Rävsax gömd under skynke vitt

knipsar nisse av på mitt.

Livsanden snabbt för honom tryter,

snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma

traskar fram i månljusstrimma.

Ugglan hoar i sitt näste.

Istapp faller från sitt fäste.

Nisse spetsas utav tappen,

tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och och ångar.

Åtta nissars intresse den fångar.

Under stigande hunger fatet de nalkar,

en stackars tomte på kanten halkar.

Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,

men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har

där sju små nissar in sig tar.

Katten som bakom dörren ruva,

slukar Nisse med hull och luva.

Resterna av tomtehand

suger misse bort från tand.

Sex små nissar mot julbordet ila,

snabbt de uppför bordsben kila.

När sista tomten över kanten hasar,

han tappar greppet och nedåt rasar,

faller nedåt likt ett lod.

Mattan röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,

springer runt, ty hungern river.

Nisse snubblar på sitt skägg,

faller rätt på knivens egg.

Lilla Nisse, stackars saten

rinner ut i sillsalaten.

Fyra nissar har festat på sill

och nu de törsten släcka vill.

Mot glöggen de ilar i samlad tropp

och tar för sig av drycken i varsin kopp.

Ner faller Nisse i glögghett hav.

Likt en skållad mandel, hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar

mellan ljus och änglavingar.

Nisse sig för nära våga,

strax han står i ljusan låga,

doftar snart likt vidbränd stek.

Ångrar då sin dystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar

då en smällkaramell de hittar.

Nisse ner på den då hoppar,

men för detta den ej stoppar.

I tak, på golv, på gardin med frans

finns nu Nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten

för att kasta lite vatten.

Under husbonns tunga toffla,

Nisse blir till krämig våffla.

Snön ligger vit lite här och var,

inte en jäkla tomte finns kvar.

Bild: Hans Lindström.