Minnen

Idag var det tänkt att vi skulle handla den sista jorden till pallkragarna i köksträdgården. Men väl framme fanns just den sorten vi sökte inte att finna. Så jag började botanisera bland rosorna. Jag tycker det är lyxigt att bo 200 meter från en handelsträdgård. Rad upp och rad ner gick jag och läste om buskrosor, tehybrider, klätterrosor och doftrosor. Plötsligt läser jag på nästa sorts namnskylt och ett alltför välkänt hugg i hjärtat överrumplar mig. "Super Star" står det. Det är mammas älskade favoritros. Hon fick den att blomma så praktfullt och många kan gå i god för vilken sagolik doft den har.
Jag kan inte redogöra för hur lång tid jag stod framför alla hårt vårbeskurna rosplantor. Men det var längre än någon normalt kan anse vara inom ramen för allmänt överläggande av inköp.
Jag roffade åt mig det, av mig ansett, finaste exemplaret och bad sambon roffa åt sig en säck rosjord.

Inte alls vad vi satt ut för att handla men ändå känns det som att det var precis rätt sak som kom hem. Jag slet upp gamla rosplantor som blivit felplanterade av förra ägarna. Bytte ut jord och planterade min nya, fina ros. Små karminröda knoppar antyds från de hårt beskurna stammarna. Den sticker bara upp 15 centimeter ur marken just nu men om allt klaffar är den en meter hög i sommar med ljuvliga laxrosa klasar som dignar från grenarna.

Nu sitter jag här och dricker vin med sorgkanter under naglarna som vägrar bli bortskrubbade. Men det gör inget. Det ska sitta i en stund att man haft händerna i jorden igen.

Super Star:

Jag borde snart döpa om bloggen till trädgårdsbloggen känner jag.

Igår fick jag, via Bokbörsen, fatt i en bok från ett privat förlag som ger inblick i gamla tiders läkekonst och om människors försök att lindra och bota sjukdomar i folklig tradition i gränsbygderna mellan Skåne, Blekinge, Halland och Småland. 100 kronor fick jag ge! Jag är mer än nöjd!

Nu ska jag sätta mig med nya Allt om Trädgård och förhoppningsvis somna tidigt!

Ha det fint, ni som läser.