Idag var det äntligen dags att tvätta(spännande? Javisst), asar ner alla femtioelva ton tvätt från översta våningen utan hiss och konstaterar att jag återigen misstagit mig på datum. Hade kanske inte varit så jäkla blodigt om det inte vore för att det var tredje gången i rad det hände. Jag blir så trött.
Men det bästa är ju ändå när jag lyckas låsa mig själv ute. Behöver en magnet-tjofräs för att komma in och jag är fortfarande alldeles för van vid svängdörrarna som står olåsta på landet. Det har väl hänt en 3-4 gånger. Man borde ju lära sig tycker man.
Ögnade igenom kommentarerna nyss och såg att Mike fortfarande läser. Att du inte gett upp på mig hehe. Och tack för receptet. Nu ska jag bara övertyga dig att skaffa Facebook. Därigenom jag lever mitt liv just nu... Sad but true. Men SÅ kul att du finns i periferin!
I övermorgon far söstra mi till Indien. Jag är nog lika orolig som förra året. Är ju så jäkla långt bort mitt i ingenstans. Man är allt lite sugen på att dra dit en vecka för att hälsa på till våren ändå. Finns så mycket vackert där. Jag är avundsjuk på dig syrran, och stolt.
Nu ska jag bege mig ut i regn och blåst med hon-djuret, vilket förhoppningsvis resulterar i Ben 'n Jerry's eller åtminståne ett choklad (OBS Testa Marabous nya Oriental med fikon och pistage).
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar