Kraaaas

Veckan började riktigt fint när hundarna skulle introduceras med kombons hund. Det gick över all förväntan och de hade riktigt kul ihop. Så förhoppningsvis ska det fungera som nödlösning att ha dem här när det kniper. Men inget är ju optimalt längre. Men så var det ju aldrig planerat att de skulle behöva ha det såhär heller.

Resten av veckan har mest bestått av bråk och tårar och ett smärre nervras som jag fick ha hjälp att komma ur. Efter det har det varit tyst på vissa fronter. Jag vet inte alls hur jag ska agera eller få saker att funka, jag vet helt enkelt inte. Jag känner mig bara så innerligt och fruktansvärt lurad på allt. Jag saknar att kunna inreda och ha ens en liten hörna som jag kan göra vad jag vill med. Känner mig rotlös och utan någon som helst tillhörighet och samtidigt är jag så innerligt tacksam och har sådan tur att jag ändå fångats upp av någon. Var hade jag varit idag om jag inte fick denna osannolika hjälp? Vet inte hur jag ska kunna återgälda det men jag kommer vara evigt tacksam.

Vegandieten går inget vidare denna omgången. Eller tja, 85% av veckorna blir vegansk änsålänge. Är kanske ok start. Idag blir det falafel från scratch och lite annat som jag plockar ihop as I go.

Nu ska jag vara lite huslig av mig.